...nä, inte en ny kärlek utan en assistent, lite sinnesro och framför allt energi och inspiration!

H har varit i Kiruna nästan hela förra veckan, halva denna vecka och antagligen hela nästa vecka samt helgarbete!

Och just under denna period är det en massa andra saker utöver jobb, skola, läxor och träningar. Det är vaccination, tandläkarbesök, utvecklingssamtal, klassträff, sotaren, sjukgymnastbesök och nästa vecka en helkvälls arbete. Hemmet förfaller och tvätten samlas hög, smutsig som ren. Och håret är fullständigt hopplöst och i desperat behov av klippning för att inte tala om pojkarnas huvuden.... och de vägrar ha hästsvans så det skulle se något vårdat ut..;) Som grädde på moset har vår hemtelefon gett upp, det går att ringa ut men inte in och det ids jag inte engagera mig i, så det så!
Sen var det ju det här med julen och klapparna jag skulle ha klart innan december, har gett upp det projektet också...

Allt detta må väl vara, men varför när man är i en period av ständig trötthet, håglöshet och helt utan inspiration.
Tänker varje morgon: idag ska jag tagga till. Kvällen kommer och jag tänker: imorgon ska jag minsann tagga till!

Har jag gått från att lida av vårtrötthet till att lida av höst/vintertrötthet...?