Några rader bara...

... om att jag faktiskt lever än.

Mycket har hänt den här våren/försommaren.

Jobb, mycket jobb. Och mycket har hänt där, sjukskriven kollega, nya kolleger, kolleger som kommer och går innan man ens har lärt känna dem. Inlejd personal/konsulter. Känslostormar. Mer arbetsuppgifter för alla. Alla superstressiga.
En dag kvar, sen semester 1,5 vecka, men skulle tro att jag börjar semestern med att jobba i alla fall.

Äldre sonen har fyllt 15 år och med det har han tagit mopedkort och transporterar sig själv nu.
Han har även konfirmerat sig. Och det har han tyckt varit kul. Stolt mamma!
Äldre sonen har blivit kär, jättekär verkar det som.
Men hon blev just brädad för en timme sen då brödernas nya elgitarr med värstingförstärkare anlände.
Nu öses det rock även för grannarna, hoppas att de inte är popsnören....
Äldre sonen har börjat jobba, sommarjobba.
Lider nog av lite separationsångest, min första lillkille har blivit stor!!!

Rummet vi fixade är klart, borde kanske ladda upp någon bild.

Var på trevlig After Work för några veckor sen på Hemmagastronomi, blir nog en repris här längre fram för det var kanonbra.

Haft shoppingfredag med syster, slutade lite tidigare i fredags för att shoppa i stadens affärer, fika och sen avsluta med god mat och dryck. Hittade lite kul kläder i butiker jag vanligtvis inte besöker!
Ett lyckat koncept som vi testade i vintras för första gången, tror det blir fler shoppingfredagar.

Som sagt jag lever och just nu snurrar livshjulet väldigt fort.
Men det ser ut att lugna ner sig i november...

Äntligen...!

Äntligen har den kommit, min personliga almanacka!
Egentligen har jag väl inte väntat överdrivet länge på leveransen, deras utlovade två veckor höll, men när jag äntligen kom mig för att göra beställningen så ville jag ju ha den på en gång, så vad jag egenligen väntat på är att ta mig i kragen och göra beställningen.

Ja, så ser framsidan ut, inte lika talande bild som förra året men en bild jag tog för flera år sen och gillar fortfarande.

"Ambitioner.... Jag satsade aldrig på att bli någon hög chef, för jag är så fruktansvärt höjdrädd...!   är årets text på insidan.

Ambitioner då, ambitioner kan ju vara så mycket olika.
För egen del 2012 blir det nog att kunna planera veckorna så man får ihop alla delarna i vardagslivet med barn, jobb, träning, vila, hem och familj samt lite socialt liv, lite spontan tid och lite tid till ingenting.... åsså bloggen förståss!
 

Baksidan är en bild från sensommaren 2011 när vi var och skulle plocka bär på någon ö skärgården. En lite meditativ bild tycker jag.

Och insidan är i år lite färgglad och i år valde jag att ha dagarna liggandes. Två fält med att göra lista, en för jobbet och en privat. Och så två fria fält för exv idéer på inlägg till bloggen (brukar ju glömma bort mina idéer om jag inte hinner förverkliga dem på en gång) annat kul eller sånt som behöver noteras.

En sån dag

Snön har som sagt kommit rejält, det blåser och är halt efter vägarna. Känns som om dagen varit lite udda, snön ligger vit på backen och ett slags lugn och en glädje infinner sig. Det blir som tyst runt omkring. Nu har vintern landat.

Men dagen då, tja fick samtal om att förlänga mobilabonnemanget och får då en ny telefon, så nu ska jag också bli med smartphone och mobilsurf.

Över hälften av kollegerna var frånvarande av olika anledningar så det var riktigt lugnt och skönt, nästan lite mysigt, på jobbet idag.

På eftermiddagen kom blombudet med blommor till en kollega, jättenyfikna blev vi ju och retfulla vad hon har för fuffens för sig när blommorna inte skickas hem utan till jobbet.
Vi har minsann sett på film hur det brukar vara när någon får blommor på jobbet...;)

Avsändaren på kortet gav inget svar om vem skickat, utan bara ett par initialer som vi under resterande av dagen inte kunde klura ut vem det kunde vara. Mottagande kollega "påstod" sig inte heller veta.... läge för mer glirlingar. Nåja, hon tog med sig blommorna hem, vågat....?

Trött på bussen hem, höll på att somna och nästan glömma kliva av på min hållplats, hade kunnat fortsätta med bussen någon timme till.

Kommer hem, då har yngre sonen gått hem tidigare från skolan med halsont och feber.
Med posten hade det kommit ett brev från universitetssjukhuset att det äldre sonen tydligen har brist på D-vitamin.
Han vill inte ha AD-droppar som en bebis, men blev glad över att få börja äta gravad lax till frukost....
Vi började dock med en Kalle Anka tablett med multivitaminer och det var ju inte bra, han ville ha Nalle Puh....;)

Kyckling på fredag..... typ tacokyckling med hemmagjord guacamole. Har nog aldrig ätit så god guacamole förut, grymt mumsig.

Nu läge för en stund i soffan innan den med bristande D-vitamin ska hämtas hem från kompis.

Verklighet och verklighet

Nedanstående status florerar just nu bland föräldrar på nätet och visst är den sann den texten.

"Tallrikar på köksbordet, visar att jag fixar mat till min familj. Fyllda soptunnor visar att jag plockar upp skräpet efter dem. Smutsiga golv visar att mitt barn får lov att ha roligt. Smutstvätt i tvättkorgen visar att mitt barn får rena kläder varje dag. Ett vått badrum fullt med leksaker visar att jag badar mitt barn! Så nästa gång du kommer oanmält till mitt hus, så tänk dig för innan du dömer! För kommer du för att hälsa på mig, så kom in. Kommer du for att döma mitt hus, så ring kvällen innan och säg att du kommer ☺ om du är en förälder och håller med mig att hemmet inte alltid behöver skina, så sätt denna på din status."

Men om jag skulle omvandla den till min verklighet så blir det lite annorlunda:

Tallrikar på köksbordet, har inte ungarna plockat bort efter sig när de ätit. Fyllda soptunnor, jag har glömt skicka ut ungarna med soporna. Smutsiga golv, ingen har dammsugit inte ens ungarna. Smutstvätt i tvättkorgen, ungarna gnäller att de inte har några rena kalsonger i garderoben. Ett vått badrum, ungarna har INTE duschat efter idrotten/träningen!
Så nästa gång du kommer oanmält till mitt hus, är jag antagligen inte hemma. För kommer du för att hälsa på mig, så ring kvällen innan. Kommer du for att döma mitt hus, har du inget här att göra. Och om du är förälder och håller med mig att man sällan är i sitt hem numera, så sätt denna på din status. 


Det kom ett paket

med posten i veckan.

Den var lite onödiga prylar som jag fyndande på nätet efter tips från Susanne.

Lite make-up grejer från ELF (Eyes Lips Face) som jag handlade på 40% rea.

Tio make-up produkter under 270:- inkl frakt, det kallar jag billigt. Jag menar det kostar ju en mascara och en läppglans tillsammans annars i affären.
Och både läppglansen och mascaran gillade jag, att jag sen på köpet fick andra kuliga grejer är toppen.
Kvalitén verkar vara helt OK, jag har ju inte riktigt hunnit använda in mig på grejerna utan bara testat dem.
Köpte något som heter Booster som är ett slags puder och den gillar jag.


Så det var lite som julafton när paketet kom....



Säsongens investering

har sambon gjort i veckan.
Nu står den i förrådet, alldeles ny och blank, fin och gul som solen (gult är inte fult!)
Och solen måste lysa innan vi får använda den.



Vår första helt sprillans nya motorgräsklippare!

När vi köpte hus första gången köpte vi en ny gräsklippare, men utan motor, en sk "handjagare".
Sen bytte vi till oss en begagnad motorgräsklippare och nu har vi en sprillans ny.
Ingen supervärsting, ingen hutlöst dyr, inte megastor men den är ny och till våran lilla gräsmatta samt med tanke på hur (o)flitiga vi är på att klippa gräset så kommer den nog att rulla många år.

Mera vardagsrutiner

Har ju inte varit och tränat sen veckan före kalaset och det har varit lite spartansk med det även under sommaren.

Men nu skulle ju vardagen rulla in i sina hjulspår så på onsdag var jag och körde mitt axelpass, tog det mycket lugnt och sänkte vikterna rejält, det blev ändå ganska kännbar träningsvärk på torsdagen.

Träningsvärk till trots gick jag även på ett Zumbapass, härligt roligt, ny ledare och nya "moves". Trodde det var första passet för höstsäsongen men det visade sig vara sista passet för sommaren. Men nästa vecka börjar höstpassen. Två gånger i veckan, blir kul.

Lchf under veckan har gått bra, inga problem alls vill jag påstå!
Det mest positiva är att nästan allt sötsug är borta. På jobbet står nu skålar på alla möjliga ställen med nötter, choklad, kola, salta pinnar och kakor vilket är rester från Kalaset. Och endast på fredag em tog jag några nötter och det var nog mest pga att lunchen var lite spartansk och jag behövde lite mer.

Arbetsveckan avslutade vi med att laga mat på Raclettegrillen. Alltid lika gott och trevligt! Tyvärr gör man det alldeles för sällan.



Imorgon ska jag iväg med gulligaste kollegan på lite tjejgrejer. Där ena delen är något jag gillar och andra delen är inte så kul. Men jag har förhoppningar att slutresultatet blir något jag är nöjd med!
Men jag är rädd för att jag nog lite för höga förhoppningar, men man vet aldrig, har ju hört talas om mirakel!


Nytt i vardagen

Jaha, då rullade åter vardagen igång med jobb och skola.

Och nu ska vi även få in LCHF i vår vardag!

Jag har ju under en längre tid försökt få ner intaget av kolhydrater, med varierande resultat.
Det är ju så att om man ska ändra sin kost eller gå på diet måste hela familjen vara med, eller åtminstone ens partner, annars är det svårt att få det att fungera.

Men nu har sambon blivit tänd på idéen med LCHF, han har kört ganska strikt nu ett par veckor och har tappat flera kilon.
Kokbok införskaffad och matsedel har planerats, lockande recept diskuterats mm. Nu är vi taggade. Det gäller här i början att vara noga med att planera måltiderna för att inte trilla dit i gamla hjulspår.

Nu for ju min kock sambo iväg till Gällivare på jobb denna vecka så jag står nu här och ska sy ihop vardagen med LCHF.
Middagen idag blev ugnstekt ortens lax (fångad igår!) späckad med tryffelpeccorinoostkryddsmör, vitvinssås och sallad toppad med färsk persilja. Lät väl mumsigt! (Och det var det)

För att förbereda morgondagens middag har jag gjort pizzasallad (à la LCHF) som vi ska ha till nötfärsbiffarna imorgon. Dessutom bakade jag bacon och ostmuffins att äta som mellis eller om man blir sugen.



10 st ägg
1 dl vispgrädde
2 pkt bacon
2 dl riven ost (gärna hög fetthalt)
salt och peppar

Rör ihop ägg och grädde. Skär bacon i bitar och stek i stekpanna. Blanda ost och bacon i äggblandningen och smaka av med salt och peppar (Här la jag även i lite timjan som är gott till bacon) Häll i ca 10 st (blev 12 för mig) medelstora muffinsformar. Använd en muffinsplåt eller rejält stadiga formar, annars finns risk att smeten rinner ut. Grädda i 175 grader i ca 20 minuter.
Serveras kalla eller ljumna.

(Recept från picture the taste..., finns i min länklista)


Sommarvärmen

Vilken hetta vi har haft! Men oj  vad plötsligt den försvann, vad kan det bero på?

....får väl krypa till korset och erkänna att det är vårt fel.
Vi plockade fram utemöblerna igår, lördag, (ja, ja jag vet, men vi är ju lite sena med allt sånt), t o m min älskade hammock plockades fram!
Och nya grillen monterades ihop och invigdes!
Så det blir nog inte så mycket mer värme i sommar, om vi inte åker bort förstås. (Vilket ni kan sitta på eran kammare och hoppas på!)


Lite gitarrsolon i hammocken, kan det bli bättre?


Utemöblerna på plats.


Nya grillen invigd


Smakar mums!

Denna heta sommardag var det även dags för premiärdopp, inte bara för pojkarna utan även jag tog ett dopp.
Trodde det skulle vara KALLT, men det var riktigt skönt. Men när man simmade längre ut och ställde sig så var det riktigt kallt vatten ner mot botten.

 

 


Kort!!!!

Var till frissan i fredags.
Man är ju så fin när man går därifrån men sällan lyckas man ju själv fixa till det så fint när man är hemma.
Och visst, jag har beklagat mig många gånger över stadens frisörer och aldrig varit riktigt riktigt nöjd, men det har varit OK.

Men denna gång gick det inte, ägnade helgen åt att försöka kunna fixa till håret någorlunda men jag fick ge upp.
Måndag kl 10 var jag tillbaka hos frissan med min åsikt och fick ny tid idag.

NU är jag jätte korthårig men känner mig nöjd. Än så länge... har ju inte försökt fixa det själv än men det verkar lovande.

Många, många år sen jag varit så här korthårig, blir nog skönt till sommaren (om den blir varm, vilket jag hoppas)

1:a maj

och ingen extra ledighet!

Men säsongens andra joggingtur ute är avklarad, håret färgat och slingat.
Morotsfärgat som min sambo uttryckte det!

I morgon ny arbetsvecka, har alltså tolv dagars arbete i ett sträck framför mig. Särskilt med några extra låååånga dagar.

Ska även försöka hinna till någon frissa och klippa morotskalufsen, inbokat möte med sjukgymnasten icke att förglömma och är faktiskt grymt taggad för träning men det lär inte bli så mycket tid till det, tyvärr.


Premiär

för cykling till jobbet idag!

Inte så tungt som jag trodde, men svettig ändå när jag kom fram.

Säsongens riktiga cykelpremiär var i söndags med hela familjen på liten tur.

och lite trevligt

kan det också vara på jobbet.

Innan chefen for på semester fick vi alla varsin bukett härligt gula Påskliljor!

 


.....

.... snart helg igen!

Och på den här bloggen händer det inte mycket!

Men, vet ni vad? PLÖTSLIGT händer det!

Men det krävs en del tur också...;-)

Fredagsplaner:

Börja tidigare = sluta tidigare!
Promenera hem
Go'middag - tomat- & mozzarellasallad, renfiléhuvud med god potatis, sallad och någon form av efterrätt.
Mys i soffan (läs sova!)

Vad har ni för fredagsplaner?


Ut i kylan

hamnade våran microvågsugn.



Min sambo hade ont i nacken och nu står det både microvågsugn och vetekudde på investeringslistan....

Sönderbränt vete luktar inte gott, inte gott alls!!

Idag borde man ha varit...

...ute på isen, med skoter eller skidor. Grillat korv och druckit varm choklad. För med nollgradig kyla, nästan vindstilla och sol från klarblå himmel och man inte är på jobbet så är det väl ute på isen man borde ha varit.

Men nej, 3/4 av familjen ligger hemma i sjukläger, den fjärde muttrar något om att han minsann också mår dåligt men tvingas iväg till skolan med att - du får komma hem om du inte orkar vara där.

Sambon säckade ihop under helgen, med halsont, huvudvärk och feber.
Måndag morgon vaknar jag och är jättetrött, tycker att det beror på att jag inte sovit på två nätter då sambon snarkat extremt mycket pga sin förkylning.
Kliver upp och mår lite tjyvtjockt men tror att det är frukost i magen som saknas. Gör mig i ordning för jobbet (fixa håret, sminka sig, klä sig osv) och börjar sen göra frukost till mig och barnen. Sen snor det om i magen och  magsjuka är ett faktum.
Skickar den yngre iväg till skolan och den äldre som börjar lite senare masar sig iväg till duschen, kommer ut därifrån och beklagar sig att han har ont i halsen och huvudet. Tempen visar på lite feber så han sjukanmäls till skolan.

Idag är den äldre sonen fortfarande dålig och är hemma, både jag och sambon är hemma för att hämta krafter, otroligt hur mycket kraft man tappar av en dags magsjuka, för att orka jobba imorgon.
Dock muttrar den yngre fortfarande att han har ont i huvudet, magen och halsen, så vi får väl se hur det blir med morgondagen.



En fårskalle till, bara för att Malin gillar dem...!


Dålig träningsdag

Skulle ju testa Zumbapass med syster idag men det sket sig. Passet var fullbokat upptäckte vi när vi skulle boka in oss i veckan.

Så på morgonen var jag direkt på nätet och bokade in mig för nästa veckas pass och såg då att det var "bara" nio på reservlistan till i dag så jag bokade dit mig också.

När jag i princip är på väg till gymmet, lite stressad så jag skulle var där när de öppnar utifall jag skulle komma med på Zumbapasset, börjar mina söner planera dagen, en ska till kompis och den andra till Tennishallen och jag kan väl skjutsa när jag ändå ska iväg med bilen.

Inser att Zumba blir det inte även om jag som tionde reserv skulle komma med. Men bestämmer mig för att köra ett ordentligt träningspass i alla fall.

Skjutsar runt mina söner och på väg från Tennishallen till gymmet kommer en latmask krypande, all träningsinspiration försvann. Vis av erfarenhet (?) vet jag att jag mår så mycket bättre efter träningen även om det bär emot att åka dit.

Idag skulle jag ha lyssnat på inspirationen och inte visheten!

Väl på plats känns uppvärmningen bra och bestämmer mig att köra mitt axelprogram fullt ut, fem olika maskiner med 4 set och 8 repetioner. Plus att jag alltid lägger in lite mage och rygg. Det var länge sen jag kört det fullt ut det har mest bara hunnits med 2 set à 8 rep.

Tre första maskinerna känns riktigt bra men på fjärde händer det. Efter bara tre rep hoppar axeln ur, och där sitter jag inklämd i Pecen och armarna ihoptryckta mellan kuddarna med axeln ur led. SKITKUL? ...NÄ...!

Nu uppstår problem, 1, hur tar jag mig bort? 2, ska jag få axeln på plats? (den brukar "ramla" på plats bara man slappnar av och rör lite på armen) men hur gör jag det, inklämd och ihoptryckt?
Andas, andas, andas luuuugnt och tänk!
Hör en av instruktörerna i lokalen, men jag kan inte börja hojta och ropa på honom.
Försöker röra armen lite för att åtminstone få bort vikten som pressar mot den och vrider lite försiktigt i hopp om att den ska ramla på plats, men icke! PANIK! Tittar lidande på kvinnan i maskinen brevid och börjar fråga om hon kan be någon komma och hjälpa mig. Plopp! Ahh, då ramlade den på plats!
Med en mycket öm armmuskel inser jag att något axelprogram fullföljer jag inte idag.

Både arg och ledsen över min axel är jag på väg hem men kommer på att lite kondition kan jag ju köra.
Går en trappa ner för att för första gången i mitt liv testa en spinningcykel! Försöker med hjälp av instruktioner på displayen få cykeln rätt inställd och sen förska komma igång med den. Men hallå! På level ett (lättaste) orkar jag knappt trampa, vad är detta, försöker med nya inställiningar, nej det blir inte lättare! Hur f-n orkar folk trampa på dessa, nä, då är en vanlig motionscykel bättre.
Bestämmer mig efter ca fyra minuters trampande och darriga benmuskler att det nog är något fel på cykeln.
Kör istället 20 minuters jogging på löpbandet.

Men min arm är fortfarande öm och kraftlös, det kallas ju för "dead arm" syndrome!

Men nästa söndag blir det ZUMBA!


Planer för veckan

Har jobbat samtliga mellandagar, dock helt utan inspiration, känns som jag har gått på halvfart och haft svårt att få något gjort. Inte bra med tanke på att det är bokslutstider så nu gäller det att tagga till och ge järnet. Tyvärr går en hel del arbetstid bort denna veckan.

Måndag: besök hos ortopeden med den yngre sonen, tar hela förmiddagen.
Tisdag :kommer en inspirationsföreläsare, tar väl halva dagen
Onsdag: dags för första riktiga projektmötet för Kalaset, tar väl också halva dagen.

Apropå ortopeden, var jag dit även med den äldre sonen ang. hans triggerfingers. Ingen operation utan vi avvaktar och om han blir sämre opereras han.

Städa undan julen, antingen pö om pö under kvällarna eller till helgen.

Stryka tvätt, stryka tvätt och tvätta, tvätta (tar det aldrig slut..???)

Och på söndag ska syster och jag testa ett Zumba-pass....!!!! Hm...

Och gräset är alltid grönare på andra sidan...?


Jobb, jobb....

Nä, jag har inte dött även om jag just nu känner mig halvdöd.

Hela vecka har bara varit jobb, jobb och åter jobb nu är jag helt slut i kropp och knopp. Och ny arbetsvecka stundar imorgon....!
Helgens jobb har flutit på ovanligt bra, känner mig riktigt nöjd med min arbetsinsats. Dessutom har vi tjejer haft kul och riktigt avslappnad stämning.
En avrustning har aldrig gått så snabbt förut, måste vara rekord. Men så stod ju IDOL produktionen och knackade på dörren samtidigt som vi avslutade helgens arrangemang.
Återstår att se om det blir att jobba under IDOL, vore kul att se ett så stort arrangemang samtidigt som jag känner att lite ledighet skulle sitta perfekt just nu.


Frusen måndag

Veckans första arbetsdag har jag varit lite småfrusen.
Då är det tur man har goda vänner som bjuder på en stor gryta värmande köttsoppa, hembakt bröd och kaffe med kaka efteråt.
Trevligt och avslappnat sällskap till skenet av levande ljus. Sällskap på promenaden hem.
Mmm, perfekt avslutning på en frusen måndag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0