När jag åker buss till och från jobbet vill jag egentligen inte ha sällskap av annat än musiken i lurarna.
Nu är det så att ibland träffar man på bekanta på bussen, vissa som man känner relativt bra är trevligt att samtala med, men inte dem som man bara är ytligt bekant med, dem försöker jag att inte hamna bredvid.

Men i morse på bussen träffade jag en av Ms kompisars mamma och vi hamnade i samspråk, och hoppsan vad trevligt det var!!!
Vi kacklade som hönor hela vägen in till stan, hon skulle vidare och jag kände att nej, jag vill inte kliva av vi har ju inte pratat färdigt.....!

Avbrutna mitt i en diskussion av min hållplats gick jag till jobbet och kände att oj, vad denna dag började trevligt!