Buss 1
Jag åker buss dagligen till och från jobbet, försöker dock cykla på sommaren.
Är en förespråkare för bussåkning och väljer gärna bussen även annars och har därför försett mig med årskort på bussen, första året jag hade årskort var man VIPare på LLT och man erhöll ett paraply som extra förmån lite töntigt men ganska gulligt ändå....
När man som jag åker dagligen med buss blir det ju att man åker samma tider och det gör precis som en massa andra människor med det resultatet att dessa obekanta människor (ibland träffar jag på bekanta på bussen, men ytterst sällan) blir bekanta ansikten.
Det innebär lite problem för mig, jag som har svårt att känna igen folk (är väl lite ansiktsblind), när jag sen möter folk i andra sammanhang och känner igen ett ansikte tror jag att det är någon jag känner men blir samtidigt väldigt osäker när jag saknar namn och sammanhang.
Att då under nån sekunds tidsrymd kunna sålla ut om denna är;
någon jag känner,
någon som sprungit på på jobbet,
någon av barnens kompisars föräldrar,
bekants bekant
eller ett ansikte från bussen.....
Ett Hej och sen avgör reaktionen om det blev rätt, antingen får man ett glatt Hej tillbaka eller så bara en underlig blick...
Nåväl då var det avklarat och jag kan sen ägna en lugn stund åt att klura ut vem det var jag hälsade på, vilket kan ta ganska lång tid och ibland kommer jag bara inte på det.
Eller så blir det inget Hej för att jag så febrilt försöker placera ansiktet samtidigt som jag försöker se om personen verkar känna igen mig.
Livet är inte alltid så enkelt, jag har i alla fall kommit till åldern när jag inte bryr mig så mycket om det blev fel, synd bara för de jag borde heja på men inte gör det, jag ber så mycket om ursäkt....! Jag är inte snorkig eller så...
fniss jag har en historia fr flyget härom veckan, ett jättebekant ansikte, tyckte hon kikade på mig, till slut kom jag på det Hugos mamma!! I kön hamnade vi nära varann o då sa jag glatt - Hej visst är du Hugos mamma? Näää det var det inte men hon tyckte det var roligt att jag hälsade!
Det stämmer med åldern bryr man sig inte lika mycket, jag säger hellre hej en gång för mycket än för litet.
Hej. Jag vet precis hur det är. Sen har man ju sagt hej till många av misstag- du vet när någon hälsar och du glatt hälsar tillbaka, vänder dig om och ser att dom hälsade på någon annan.
Men som du säger- vad spelar det för roll :-)
Jag är verkligen superkass på att känna igen människorsansikten. Ännu efter 2,5 år på mitt jobb måste jag emellanåt fråga efter en del anställdas namn (75 anställda). Får jag bara namnet kan jag sen deras anställningnr och annat onödigt utantill. Men namn till ansikte är i min värld svårt. :S
Känner igen mig i att de obekanta på bussen blir som bekanta då vi har samma busstider. Har hejjats av personer som "lärt" känna mig pga bussåkning.
