Borttappat barn
Inte så dramatiskt som det låter, men ändå krävdes det en del letande, ringde en kompis och störde när hon låg alldeles förfärligt sjuk för att få hjälp och lite funderande.
Han åker buss till träningen på onsdagar, en buss i mycket god tid så tidig att han t o m måste gå tidigare från sista lektionen, vilket innebär att han är en timme för tidigt på träningen (men nästa buss innebär att han kommer för sent!)
Han måste dessutom byta buss inne stan. Och, han brås nog lite på sin mor, en aning tankspridd!
Så på eftermiddagen ringer han:
- Mamma, jag har klivit på fel buss! Och nu vet jag inte var jag är, kan du komma och hämta mig?
Han tyckte att bussen åkte konstigt men trodde att den har väl en ny linje som börjat efter jul, så han hann åka väldigt långt från stan innan han insåg att det inte stämmer och klev av.
Nu åker jag buss till jobbet så det var inte bara att hoppa i bilen och fara iväg och sambon på annan ort just denna dag.
Med lite lirkande fick jag honom att gå till närmaste busshållplats på motsatt sida och kolla när nästa buss tillbaka till stan går, 20 minuter. Han skulle inte hinna till träningen. Ytterligare lite luskande kom vi fram till vilken linje han åkt och åt vilket håll och därmed vilket område han var på.
Så det var bara nästa buss hem, hopp i bilen - och här kan man börja snacka ödet, i o m att sambon var på annan ort skulle jag hämta från träningen efter jobbet, visste att det blir lite tajt med tid så jag hade varit förutseende och sopat ren bilen från snö, letat fram en timer (något vi inte använt på 100 år!) försökt få den rätt inställd och därmed bilen i motorvärmare - och iväg till den del av stan jag trodde han var på.
Men nej, någon son hittade jag inte!
Nu kom osäkerheten, hållplatsnamnen som han nämnt stämde inte riktigt med områdets tema, hade han ändå åkt åt andra hållet från stan? Nya förhör med sonen om gatunamn, flera skyltar fick han springa och läsa innan ett namn sa mig något. Samtal till halvdöd kompis som är mer bekant med området för att säkra upp, då kommer bussen för den linje han åkt vilse på, körde till sidan lät bussen passera och följde den tills jag hittade min son.
Sen hundranitti till träningen med en son som trodde han hållit på frysa ihjäl och som beklagade hur långtråkigt det var att åka vilse. Lite kalla köttbullar fick han stoppa i sig, vilka jag hade hunnit få med mig i farten när jag var hemma och hämtade bilen.
Det var dagens äventyr!
Ja lite drama blev det allt! Tänk vilken tur att de har mobiltelefoner nuförtiden.
Min kollega berättade när de åkt vilse i London i tidiga ungdomen m nattbussen, till slut hamnade de i ett garage där bussen körde in för natten. De hade ringt hem utan el m lite pengar? fr en automat, de enda de hunnit få fram till föräldrarna hemma i Svedala på natten var att de var vilse i London. Såna samtal hoppas man få slippa.
tur att allt löste sig :-)
Jo Sonja, ni är bjudna på dop den 27feb kl, 13 i hedenäset. Jag ringer någon dag till er, men nu när jag ändå läser bloggen passar jag på att bjuda er.
Vilket äventyr... tur att han kom till rätta :-)
Ha nu en riktigt skön fredag med mys och utan borttappade barn :-)
Susanne
Oj vilken pärs. Snacka om bra med mobiler nuförtiden. Och vad härligt att det gick så bra till slut!
Trevlig helg!
Vilket område var han borttappad på????
Jag hörde från säkra källor att det var vårt område !?
Men usch vilken dramatik! Stackars M. Förstå att det inte är roligt att komma vilse. Tur att mamman hans löste situationen så bra.
Skönt att kunna ringa en vän i dessa situationer om inte annat än att få stanna upp och resonera tillsammans.
Är äntligen tillbaka på banan igen. Skönt! Januari 2011 går till historien som en enda lång sjukdomsmånad.
