Som sagt så har vi inget husdjur (förutom väldigt många dammråttor!) utan vi tar del av andras kelgrisar.
Sen torsdagkväll har vi äran att ta hand om våra goda vänners hund Klinga, en stövare, det märks verkligen att hon saknar sin familj.
På torsdag kväll när jag kom hem till dem kom hon och hälsade och gosade en del men gick sen iväg och lade sig, man riktigt såg hur deprimerad hon var "titta de har övergivit mig", knappt att hon ville ut och gå. H som var till henne tidigare på eftermiddagen och gav henne mat sa det samma, riktigt ledsen var hon.
Jag sover hemma hos henne dessa dagar och på fredag morgon var det en gladare hund som väckte mig, vilket kändes mycket bättre. På morgnarna har jag gått med henne hem till oss och vi har haft henne där på dagarna. Jag tror hon har gjort sig ganska hemmastadd för hon har passat på att smita ut en gång, norpade ett litet ben som blivit kvar i slasken sen middagen, snodde en av de nybakade frallorna och har börjat skälla när någon är på dörren.

Jakthund som hon är så är hon inte precis en gå-fot hund utan det dras en hel del, hon och jag har haft lite problem med att möta enbart människor och de med hundar, hon skulle sååå gärna vilja hälsa men det går ju inte, jag har dessutom ingen koll på hur hon är när hon träffar andra hundar så det är KORT koppel som gäller vid dessa möten, inte för att jag tror på något vis att hon skulle bli ilsken vid ett sånt möte, men man vet ju inte heller något om den andra hunden......!
Korsningar eller gå över vägen, det är en grej vi inte heller är överens om, kommer man till en korsning går det inte att gå vägen rakt fram, plogkarmen ska följas, att gå över vägen ska gå fort, fort och där är oftast halkigt så jag åker lite på skorna där.
I söndags tog jag ett annat halsband på henne (stryp varianten) och promenaderna har definitivt varit trevligare.

Det är ganska intressant att observera henne under promenaderna, möten med andra (utan hund) går rikigt bra, tills de har passerat då snor hon om och ska efter. När vi går efter vägar där jag inte tror hon gått förut ser man verkligen hur hon kollar läget och verkar orientera sig bakåt och åt sidorna. Van att vara i skogen som hon, är varje stig eller skoterspår från gångvägen ett intressant alternativ och tar vi någon liten stig genom skogen märker man att hon trivs!
När vi närmar oss hennes hem eller vårat blir det en väldans fart på henne, strax framme!

Men det är verkligen uppiggande med både morgon och kvällspromenad, undrar om jag ska börja gå ut med en fiktiv hund efter dessa dagar...?
Det är en idé!


Inte är hon bortklemad med mys i soffan med flera filtar..... det är ju så synd om henne, övergiven!