...för att citera ämnet i mailet som damp ner i min mailbox för någon dag sen från en av mina äldsta barndomsvänner!

Det är konstigt hur livet och vänskap utvecklas genom åren, från barndomens nära relationer där man umgicks nästan hela tiden för att sen hitta nya olika intressen och med det nya vänner.
Men barndomens vänner blir ändå liksom kvar trots nästan helt avsaknad av kommunikation. Det är väl minnena från barndomens fantastiska äventyr som gör att man ändå på något underligt vis hör ihop, dessa delar man ändå livet ut.

Det var otroligt kul och rörande att höra ifrån min gamla vän och höra hur hennes liv hade ändrats.
Jag blir alltid lika full av beundran över dessa människor som vågar ta dessa drastiska beslut att ändra sina liv för att hitta det vi alla söker; balans och lycka i tillvaron, att hitta rätt. Att våga bryta upp från det som gör att man mår dåligt för att man ska trivas i tillvaron.
Jag blev rörd till tårar och otroligt glad å hennes vägnar, och som sagt full av beundran!

Det är många som skulle må bra av en kick i baken för att kunna ändra sina liv, att våga.
Jag tror att alla några gånger i livet skulle behöva ändra sina liv. Springa i ekorrhjulet åt andra hållet eller varför inte prova gå eller helt hoppa av.
Men de flesta av oss nöjer sig med små förändringar lite successivt. det känns tryggare så, ni vet, livrem och hängslen, man vill ha ett tryggt alternativ om det inte skulle funka!
Jag tillhör ju definitivt den kategorin...

Och jag önskar jag vore bättre på att hålla kontakten med både gamla och nya vänner, det är väl min osociala sida som är för dominerande!

Men nu är det här liket tillbaka på bloggen efter det förvarnade uppehållet!

Må gott och ta hand om varandra!