Den här sidan har haft semester sen midsommar och tanken var att göra ett inlägg för att summera sommarens händelser. Men idag måste jag få skriva av mig innan jag gör något sådant.

Blev mycket upprörd idag!

I vårt samhälle gäller ju idag att tänka miljö och besparingar, vi ska sopsortera och inte slänga sånt som någon annan har nytta av.
Gillar tänket och försöker till viss del att leva så.

På vår återvinningsstation har de även en återvinningsmarknad där man lämnar in grejer som funkar och de säljer dem vidare, ett ställe man kan riktigt fynda om man har tur.

Jag fyllde bilen med en massa smått och gått som fungerar men som vi inte behöver längre, barncykel, leksaker, bilbana, spegel osv.

Kommer till inlämningsplatsen och det första jag ser är fyra gamla fina stolar och säger det till sonen som är med. Då säger en som jobbar där att dem ska de slänga (de håller på och lastar ett flak med en massa grejer), vi pratar och jag får reda på att allt som står på den sidan om inlämningen ska slängas, skrotas.

Då blir jag upprörd kan jag säga! Och tittar närmare på det som står där och det får mig att starkt ifrågasätta den verksamheten som bedrivs!

Där står, förutom de fyra stolarna som bara behövde få lite tyg på sitsarna, ett av de mest rejäla köksbord jag sett, ett sånt som håller i evigheter och generation efter generation, bara slipa av bordsskivan (och där fanns massor att slipa av hur många gånger som helst). Han som jobbade tyckte jag skulle känna på tyngden och jag förväntade mig ett astungt bord men icke (furu är inte tungt). Han hade nog inte provat lyfta ett björkbord...

Sonen blev förtjust i en fotölj i rött skinn/fuskskinn på hjul i "klubbmodell", rullningen fungerade, den var visserligen nött men inget trasigt alls eg en läcker udda möbel.

Ett skrivbord, höj och sänkbart manuellt med vev och lutningsbar skiva! Vet ni hur skönt det är med lutningsbar skiva, gillar det skarp. Här var visserligen skivans yta ganska sliten och något barn som klistrat ett klistermärke på det men ändå...
Hade jag behövt möbler hade jag köpt allt det på en gång. Stolarna tänkte jag köpa bara för att rädda dem men sen var jag så upprörd att jag struntade i det.
Skrivbordet hade jag verkligen velat ha till äldre sonen för det han har är så ringelrangligt. Och yngre sonen ville verkligen ha fotöljen, och köksbordet hur kan man ens tänka tanken att skrota det???

Kände verkligen att den verksamheten ifrågasätter jag eller eg den som gör bedömningen av vad som ska skrotas och vad som ska säljas och de kriterier den personen har att gå efter.

Tänk om jag hade haft ett släp med mig......