nja, inte riktigt men idag har jag kanske bidragit till att rädda något liv!

Har varit och lämnat blod, blivit blodgivare helt enkelt!
Vissa saker tar tid att få gjort, det här tog väl sisådär 20-25 år att verkligen göra, inte bara fundera.
Nåja, hade jag försökt göra det i ungdomens dagar så hade jag nog inte fått lämna blod, för lågt blodvärde och vikt hade satt stopp för det.

Vikten gick för upp för lite drygt 15 år sedan och blodvärdet verkar ha börjat gå upp för ett par år sen.

Så se inte ner på mig för att jag blivit gammal, fet och ful. Det har gett mig möjlighet att rädda liv!

Åsså kan man bli miljonär också, två trisslotter för besväret....!


Så bli blodgivare du också, ta chansen och bli miljonär (och rädda lite liv på köpet!)

Jag är ingen älskare av nålar, att ta blodprov i armvecket går bra, bara jag slipper se det. Lite ont brukar ju det göra plus att man känner hur blodet strömmar ut. En aning obehagligt tycker jag.

Så liiite orolig var jag hur det skulle gå, och när jag såg nålen, som var ganska grov, blev jag ju inte lugnare heller.
Men, den nålen kändes mycket mindre när de stack och känslan av att blodet strömmar ut infann sig aldrig. Hur lugnt som helst.
Förväntade mig att jag efteråt kanske skulle bli lite yr, lite svag eller trött och frusen, inget sånt, däremot törstig och mer hungrig under dagen.

Som förstagångsgivare skulle jag dricka saft innan jag fick resa mig upp, sen var det fika; kaffe, the, choklad, smörgåsar, kakor och frukt innan jag checkade ut. Inte särskilt länge tog det heller, 30 - 40 minuter med allt runt i kring; vila och fika, koll av blodvärde mm.