Rätt gata
Nej, vår gata är bara bäst!
Trevliga grannar, de tre närmaste är också i småbarnsperioden. Människor som man kan umgås med men inte springer hos varandra dagligen, hjälper varandra med olika saker. Underbart!
Den trevliga kräftskivan i slutet av sommaren som ska blir tradition. De mysiga tjejkvällarna med grannfruarna, det är nog dags för mig att bjuda in till en sån kväll. Hm, gäller att få sambo och barn iväg en natt någonstans....!
Eller bara, som i fredags kom grannen över för att hämta hem sin son och samtidigt bjöd över oss att grilla på lördagkväll. Vilken trevlig lördag! God mat och dryck, började i vanlig middagstid för barnens skull och slutade i ordinär tid så man trots den trevliga kvällen var i säng i vanlig tid, och framförallt avslappnat och trevligt umgänge.
Passade på och bakade bröd till middagen att ta med, Linfrölimpa med lingon som jag hittade hos Sanna, mumsigt gott. Bytte ut dinkelflingorna mot havregryn för på lilla butiken i stan hade de inte dinkelflingor.
Och så gjorde vi Paolo Robertos dessertpaj till efterrätt....
Effektivt sjuk...?
Men kan man vara effektivt sjuk?
Och vad innebär det? Att man är effektiv fast man är sjuk? Att som jag många gånger passar på att vara sjuk när jag ändå är ledig? Eller...?
Jag tycker i alla fall att M är effektivt sjuk just nu, han har en bakteriell infektion (typ halsfluss) och körtelfeber samtidigt!
Det är väl att vara effektivt sjuk????
Volontär
det uttalas numera voltonär.
Det är fantastiskt att se hur lite det ibland krävs för att en annan människa ska växa och räta på ryggen och lysa av stolthet över vad man har åstadkommit.
En av ljuspunkterna som vi verkligen fick se.
Stressssss
Känner mig som allmän soptipp, här kan all skit dumpas...!
Jag vill slå ett slag för....
Har under de senaste åren upptäckt denna praktiska pryl som går att använda till så mycket.
Nu senast var det min cykelkorg som blåste bort från cykeln i det blåsiga vädret och fästena gick sönder.
I stället för att spendera dyra pengar på en ny cykelkorg (min är ganska ny, inköpt förra sommaren!) så kom kattstryparna till användning.
Sen kan man nästan bygga en hel stadsfest med dem...
Hänga upp skyltar
Sno ihop sopsäckar
Det är bara fantasin som sätter gränser på användningsområden. men gränsen går vid katterna...;)
De heter ju egentligen buntband och ska bunta ihop saker och ting.....tror jag.
Just nu retar jag mig på....
Men denna gång är det inte hundbajs, vilket är ett ämne jag resignerat för förresten.
Nä, ett fenomen som jag för första gången råkat ut för nu i vår/sommar när jag cyklat till/från jobbet.
Det är dessa som inte skaffat sig en riktig hund utan två stycken av golvmoppsmodell.
Tar bägge två på promenad efter gång- och cykelvägarna, ställer sig vid ena sidan av vägen med den ena gömd i gräset bredvid, den andra befinner sig på andra sidan vägen gömd i gräset. Till detta hör att dessa små saker inte kräver så kraftiga koppel utan smala i företrädesvis grå/svart/bruna färger.....
Jag har ett flertal gånger fått tvärbromsa när jag upptäckt att ett koppel är spänt tvärs över gatan...!!!! Jag ser ju bara en person som står vid vägen och inte dessa små hundar gömda i gräset.
Vid inbromsningarna tittar hundägarna alldeles frågande på mig och fattar inget, att jag nästa cyklade in i kopplet med till följd att kanske jag ramlar eller sliter med den lilla golvmoppen och den blir skadad. Nä, efter ett tag lockar de på de små liven att komma över till deras sida av vägen. Öööhhh....!
Liket lever..
...för att citera ämnet i mailet som damp ner i min mailbox för någon dag sen från en av mina äldsta barndomsvänner!
Det är konstigt hur livet och vänskap utvecklas genom åren, från barndomens nära relationer där man umgicks nästan hela tiden för att sen hitta nya olika intressen och med det nya vänner.
Men barndomens vänner blir ändå liksom kvar trots nästan helt avsaknad av kommunikation. Det är väl minnena från barndomens fantastiska äventyr som gör att man ändå på något underligt vis hör ihop, dessa delar man ändå livet ut.
Det var otroligt kul och rörande att höra ifrån min gamla vän och höra hur hennes liv hade ändrats.
Jag blir alltid lika full av beundran över dessa människor som vågar ta dessa drastiska beslut att ändra sina liv för att hitta det vi alla söker; balans och lycka i tillvaron, att hitta rätt. Att våga bryta upp från det som gör att man mår dåligt för att man ska trivas i tillvaron.
Jag blev rörd till tårar och otroligt glad å hennes vägnar, och som sagt full av beundran!
Det är många som skulle må bra av en kick i baken för att kunna ändra sina liv, att våga.
Jag tror att alla några gånger i livet skulle behöva ändra sina liv. Springa i ekorrhjulet åt andra hållet eller varför inte prova gå eller helt hoppa av.
Men de flesta av oss nöjer sig med små förändringar lite successivt. det känns tryggare så, ni vet, livrem och hängslen, man vill ha ett tryggt alternativ om det inte skulle funka!
Jag tillhör ju definitivt den kategorin...
Och jag önskar jag vore bättre på att hålla kontakten med både gamla och nya vänner, det är väl min osociala sida som är för dominerande!
Men nu är det här liket tillbaka på bloggen efter det förvarnade uppehållet!
Må gott och ta hand om varandra!
40 år till sportsidorna
Jag tillhör katekorin som ALLTID förbannat sportsidorna i dagstidningen, bläddra förbi, bläddra förbi, bläddra förbi....
Sen i höstas har jag helt omedvetet börjat läsa en del på sportsidorna; hur det går för Luleå Hockey, Plannja, Luleå Basket mfl även mindre händelser, dock har jag begränsat mig till hockey och basket.
Idag läste jag en mindre artikel om två baskettjejer från Luleå och Ötå som spelat i Jämtland, kommenterarde detta i fikarummet och fick kollegernas förvånade svar att läser du sportsidorna SÅÅÅ noga...!!
Tyder detta på...:
40-års (ålders) kris
äntligen vuxen
tiltat i hjärnkontoret
sysselsättningsbrist
annat...???
Livet
Då får man alltid en spark i magen som säger att vem f-n har sagt att du får vara glad och harmonisk, det tillhör inte dina förutsättningar!
Jag bara undrar....????
Inspirationslös
Åh, andra sidan borde det har kommit en del inlägg från min sida, jag har nu tre utmaningar som jag inte har antagit än.
Har haft tanken att göra det, varje dag i princip har jag bestämt att ikväll ska jag anta utmaningarna. Men dagen efter kommer jag ihåg att just det, utmaningarna skulle jag ha gjort igår.
Så snälla ni som utmanat mig, ni är inte helt ignorerade. Kanske en vacker dag så finns mitt svar på era utmaningar här på bloggen, var tålmodiga.
Varför saknas inspiration då, vet inte riktigt. Är för tillfället allmänt oinspirerad och trött, orkar inte riktigt engagera mig i nått. Kan vara en sidoeffekt av att det är ganska "down" på jobbet just nu och det drar väl med mig även på fritiden.
Eller så har väl min vårtrötthet börjat..... och då kan jag bara säga att vi syns till midsommar!!!! (det är ungefär då den brukar ha gett med sig)
Inte ens några foton har jag lyckats ta som vore värda att visa.....
Får hoppas att jag lyckas rycka upp mig under Sportlovet då jag ska vara ledig med barnen. Skönt ska det bli i alla fall och komma ifrån den lite uppgivna atmosfären på jobbet !
Han åldras långsammare...!
Jag har läst om familjen Medelsvensson för 2006 som heter Johansson, pappa Lars Erik, kallas Lars född 1967, mamma Anna Maria, kallas Anna född 1964.
Lars och Anna är gifta sen 14 år (1992) då Anna var 28 år och Lars 31 år!!
När dessa åldersuppgifter sätts i relation till deras ålder 2006 har Anna enligt naturens lagar blivit 14 år äldre medans Lars endast åldrats 8 år under det 14 åriga äktenskapet...!!!!
Så är det med statistik!
Saved by the bell
Somnade väldigt fort igår kväll och drömde att jag vaknade och hade ont i en tand, efter lite gnuggande mot tandköttet lossnade tanden, upp på toa och försöka se i spegeln hur det såg ut där tanden lossnat och vips lossnade tre tänder till!!
Åh nej det blir att komma sig iväg till tandläkaren i morgon, undrar hur skuldsatt upp över öronen jag kommer att bli på att fixa dessa fyra tänder....???
Plötsligt befinner jag mig i en fabrik och står invid en process med forsande vatten där döda människorkroppar forsar fram och ska tvättas via olika valsar, inget konstigt med det. Men helt plötsligt kommer min kompis forsande fram och straxt bortanför mig kliver hon åt sidan, hon har hoppat i med de döda kropparna för att fly!!
Tillsamman ska vi försöka fly från denna fabrik och försöker ta oss förbi ett personalrum men där sitter arbetare och vi kan inte smita förbi utan tillbaka till de forsande kropparna, och tillbaka för ett nytt försök att ta sig förbi detta på fram och tillbaka några gånger när jag plötsligt ser att en fd kollega till oss sitter inne i personalrummet och jag vänder mig till min kompis och säger jätteförvånat att HK sitter där inne.
Inser att detta inte är vägen ut härifrån så in i den forsande banan igen och nu följer vi den hela vägen ut i vinterkylan.
Men vi måste in igen för att ta oss därifrån men min kompis vill inte in utan hon står dillar -oh solen, så underbart jag säger att vi måste in men hon vill inte in -det är så mörkt jag vill ha solen. Jag får in henne i en kolsvart sluss och hon fortsätter dilla -åh vad mörkt men jag har varit på mycket mörkare ställen. Vi tar igenom oss några slussar innan vi kommer in i en stor lada där maskinernas jättemotorer finns.
Vi ska upp för lång, lång trätrappa högst upp finns en dörr som vi kan fly igenom. Väl upp vid dörren upptäcker vi att det inte är tomt i ladan, det är fullt av ryska arbetare varav en kommer mot oss med en pistol och en annan med en spade i högsta hugget och ska döda oss!!
Inser att vi måste snacka oss ur detta så jag undrar -Does anybody speak english? -Servettes säger en av ryssarna och pekar på en förpackning våtservetter jag har i handväskan.
Ah, kommunikation, vi kan prata med dem tänker jag!!!
DING DONG!
Och med det vaknar jag, ringde det på dörren eller ringde det i drömmen? Yrvaken försöker jag lista ut vilket, H verkar inte ha blivit störd så det var nog i drömmen DING DONG! Det är någon bakom dörren, (vi har ju vaknat av besök mitt i natten en gång förut men det är en annan lustig historia!) nu vaknar även H till men han är alldeles yrvaken och fattar inte vad det är och verkar inte komma ur sängen så jag får massa mig upp DING DONG, DING DONG, DING DONG, DING DONG nu börjar jag bli förbannad, sluta ni väcker ju barnen! Fort iväg och öppnar dörren och där är ingen, DING DONG, DING DONG.
Den förb-nnade dörrklockan har fått fnatt! Ner med den från väggen och ut med batterierna och sen tillbaka i sängen.
Definitivt svårt att somna om.
Funderar på drömmen, det ytterst sällan jag kommer ihåg vad jag drömt. Så hur tolkar /tyder man den drömmen?
Men jag är mer nyfiken på hur den hade fortsatt om vi inte hade blivit räddade av dörrklockan?
Vaknar med en rejäl huvuvdvärk på morgonen.....
Trött!!!!!!!!
Hur trött kan man vara egentligen??????
Sover och sover och skulle kunna sova mer.
Brist på vitaminer, tror inte det, äter riktigt duktigt med frukt just nu, flera om dagen, hyfsat bra med grönsaker och emellanåt även nån multivitamintablett.
Nåja, varken väder eller tid har direkt erbjudit någon större inspiriation till utevistelse så jag får väl skylla på det för tillfället i alla fall.
Eller om det är vintern som riktigt tagit greppet om mig och önskan om vinteride som är mitt största behov just nu.
För inte har väl vårtröttheten gjort sitt intåg redan?!?! Det brukar ju inte var förrän i mars.
TRÖTT!
Summering 2008
Vi har haft det bra, det går bra för barnen i skolan och min sambo verkar trivas i mitt sällskap fortfarande efter 14 år och jag älskar dem alla över allt annat.
Hälsa
Vi har alla fått ha hälsan hela året, knappt några sjukdomar alls, de flesta magsjukor och förkylningar har passerat odramatiskt förbi oss.
Lyckades bli av med några kilon och ett par har även hunnit tillbaka. Cyklade hyfsat duktigt i somras och periodvis var jag duktig med promenader.
Hem
Det blev nya fönster i år som gjorde ett rejält hål i börsen, ommöblering i stora toan med mindre inköp dit. lite investeringar i ett par TV apparater några resor till IKEA ger som vanligt lite nyheter i hemmet.
Arbete
Har flytit på bra, vissa perioder lugnare och vissa perioder alldeles för påfrestande som fått en att verkligen fundera på ens starka och svaga sidor.
Händelser
Jag fyllde 40 år.....!
Resor
Jag som reser väldigt lite och bara i Sverige har verkligen haft ett år resandets tecken, hunnit med två kortare utlandsresor, en till Nice med jobbet och min 40 års present till Rom!
En kortare resa till Stockholm i jobbet själv. Och så familjens semester till Örnsköldsvik och Paradisbadet med avslut på Pite havsbad!
Laster
Dragit ner riktigt duktigt på vissa och återupptagit gamla (som det blir slut med nu efter helgerna!)
Nyheter
Jag började blogga efter modigt övervägande och bra inspiration av vänner!
Musik
Har aktivt sökt ny och bra musik och lyssnat mycket, i MP4 och i mobilen.
Nyhet för 2009 blir att på bloggen presentera min favoritlåt för veckan!
Film
Har (till sambons glädje?) faktiskt inte sovit till alla filmer han tittat på. Har till och med själv föreslagit filmer att se på.
Har varit på bio och inte bara med barnen, var ju och såg Mamma Mia!
Mat
Ett fortsatt stort intresse, där de stora händelserna var resan till Rom och matlagning på Hemmagastronomi.
Vi har fortsatt att emellanåt gå ut och äta och prova nya restauranger (tillsammans med barnen).
Personligt
Året har varit en verkligt känslomässig berg- och dalbana som avslutats, inte på topp, men riktigt bra!
Estonia
Jag får alltid en klump i halsen när Estonia kommer på tal, vet inte riktigt varför, kände ingen som var på båten eller så.
Kommer så väl ihåg den dan när det hade hänt, satt på jobbet och var mest ensam på kontoret under dagen, det var väl någon som kom in emellanåt.
Lyssnade på radions sändningar om Estonia, varvat med lugna låtar, alla ordinarie sändningar var inställda, med tårarna som sprutade med jämna mellanrum.
Det var första gången jag hörde låten Under ytan med Uno Svenningson, kanske hade jag hört den förut men aldrig tagit till mig den. Den spelades många gånger under den dagen...
Den är för mig för alltid förknippad med Estonia och när jag hör den får jag också alltid denna klump i halsen...
Glad
I en av lokalerna i samma hus som jag jobbar håller man på att renovera. STORRENOVERING verkar det vara, de har hållit på sen före semestrarna, där finns således en massa hantverkare.
Nästan var dag när jag tar trapporna (ja, jag tar trapporna = 80 trappsteg!!!) träffar man på dessa hantverkare, de flesta mumlar ett artigt hej, utom en ung söt pojke som tydligt, glatt och med ett leende säger HEJ!.
Och jag blir lika överraskande glad varje gång.
Man förväntar sig inte det av helt obekanta människor.
Tänk om det fanns fler såna människor i samhället, som ler och glatt säger hej..... så mycket gladare vi alla skulle vara.
Så, ja det finns hopp om dagens ungdom ;)