Snökoja
När jag var barn och vi lekte i snön så grävde vi snökojor eller byggde med klimpar så det blev fort och borgar som man hade snökrig ifrån. Möjligtvis blev de hem ibland där man lekte familj.
Imorse när jag går med den yngre till fritids ser jag de byggt med snöklimpar på skolgården. Säger till sonen:
- Oj, vad fint ny byggt, en borg eller ett fort! (Visste inte riktigt vad de kallade det)
Sonen:
- Nej, det är en RESTAURANG!
Undrar om sonen haft något med idén om vad de skulle bygga...!
Återfunnet
Och gladast över det är nog jag!
Gulligt
Hennes katt Svea har fått kattungar och naturligtvis presenterar hon en massa gulliga bilder på de små liven.
Pågår en namntävling där just nu, där en av de tre katt-bäbisarna ska bli namngiven (en har redan namn, nämligen lilla Sven)
Naturligtvis har jag varit och lämnat förslag: Skrållan, Spinn, Senna, Selma och Sally. Tycker att den borde heta Selma eller Sally (vilket fler också tycker).
Borttappat barn
Inte så dramatiskt som det låter, men ändå krävdes det en del letande, ringde en kompis och störde när hon låg alldeles förfärligt sjuk för att få hjälp och lite funderande.
Han åker buss till träningen på onsdagar, en buss i mycket god tid så tidig att han t o m måste gå tidigare från sista lektionen, vilket innebär att han är en timme för tidigt på träningen (men nästa buss innebär att han kommer för sent!)
Han måste dessutom byta buss inne stan. Och, han brås nog lite på sin mor, en aning tankspridd!
Så på eftermiddagen ringer han:
- Mamma, jag har klivit på fel buss! Och nu vet jag inte var jag är, kan du komma och hämta mig?
Han tyckte att bussen åkte konstigt men trodde att den har väl en ny linje som börjat efter jul, så han hann åka väldigt långt från stan innan han insåg att det inte stämmer och klev av.
Nu åker jag buss till jobbet så det var inte bara att hoppa i bilen och fara iväg och sambon på annan ort just denna dag.
Med lite lirkande fick jag honom att gå till närmaste busshållplats på motsatt sida och kolla när nästa buss tillbaka till stan går, 20 minuter. Han skulle inte hinna till träningen. Ytterligare lite luskande kom vi fram till vilken linje han åkt och åt vilket håll och därmed vilket område han var på.
Så det var bara nästa buss hem, hopp i bilen - och här kan man börja snacka ödet, i o m att sambon var på annan ort skulle jag hämta från träningen efter jobbet, visste att det blir lite tajt med tid så jag hade varit förutseende och sopat ren bilen från snö, letat fram en timer (något vi inte använt på 100 år!) försökt få den rätt inställd och därmed bilen i motorvärmare - och iväg till den del av stan jag trodde han var på.
Men nej, någon son hittade jag inte!
Nu kom osäkerheten, hållplatsnamnen som han nämnt stämde inte riktigt med områdets tema, hade han ändå åkt åt andra hållet från stan? Nya förhör med sonen om gatunamn, flera skyltar fick han springa och läsa innan ett namn sa mig något. Samtal till halvdöd kompis som är mer bekant med området för att säkra upp, då kommer bussen för den linje han åkt vilse på, körde till sidan lät bussen passera och följde den tills jag hittade min son.
Sen hundranitti till träningen med en son som trodde han hållit på frysa ihjäl och som beklagade hur långtråkigt det var att åka vilse. Lite kalla köttbullar fick han stoppa i sig, vilka jag hade hunnit få med mig i farten när jag var hemma och hämtade bilen.
Det var dagens äventyr!
Tisdag igen
Har vid något tillfälle förklarat att jag inte gillar tisdagar, veckans sämsta dag!
- Så tycker jag fortfarande!
Men efter förra veckans föreläsning tänkte jag försöka göra tisdagarna till lite bättre tisdagar. Höja kvaliten på dem ett snäpp.
Och idag blev tisdag en lite bättre tisdag. Trots en rejäl dipp på eftermiddagen, men jag tog en liten extra paus med frukt och bestämde mig för att rycka upp resten av dagen! Och det gjorde jag, det blev inte att bara drösa i soffan efter jag ätit middag.
Nä, jag tog hand om disken, ringde runt och jagade skridskor och pjäxor till den äldre sonen. Ringde min mor och grattade på namnsdagen. Fortsatte gårdagens styrka-tvätt projekt (en vanlig tisdag hade det ALDRIG hänt!) så all ren tvätt är struken och insorterad i garderoberna.
Mycket nöjd med dagen trots att den svajjade rejält där efter lunch.
Fler såna tisdagar vill jag ha!
Ullig och gullig, varm och go', det tror jag denna päls är!
Dålig träningsdag
Så på morgonen var jag direkt på nätet och bokade in mig för nästa veckas pass och såg då att det var "bara" nio på reservlistan till i dag så jag bokade dit mig också.
När jag i princip är på väg till gymmet, lite stressad så jag skulle var där när de öppnar utifall jag skulle komma med på Zumbapasset, börjar mina söner planera dagen, en ska till kompis och den andra till Tennishallen och jag kan väl skjutsa när jag ändå ska iväg med bilen.
Inser att Zumba blir det inte även om jag som tionde reserv skulle komma med. Men bestämmer mig för att köra ett ordentligt träningspass i alla fall.
Skjutsar runt mina söner och på väg från Tennishallen till gymmet kommer en latmask krypande, all träningsinspiration försvann. Vis av erfarenhet (?) vet jag att jag mår så mycket bättre efter träningen även om det bär emot att åka dit.
Idag skulle jag ha lyssnat på inspirationen och inte visheten!
Väl på plats känns uppvärmningen bra och bestämmer mig att köra mitt axelprogram fullt ut, fem olika maskiner med 4 set och 8 repetioner. Plus att jag alltid lägger in lite mage och rygg. Det var länge sen jag kört det fullt ut det har mest bara hunnits med 2 set à 8 rep.
Tre första maskinerna känns riktigt bra men på fjärde händer det. Efter bara tre rep hoppar axeln ur, och där sitter jag inklämd i Pecen och armarna ihoptryckta mellan kuddarna med axeln ur led. SKITKUL? ...NÄ...!
Nu uppstår problem, 1, hur tar jag mig bort? 2, ska jag få axeln på plats? (den brukar "ramla" på plats bara man slappnar av och rör lite på armen) men hur gör jag det, inklämd och ihoptryckt?
Andas, andas, andas luuuugnt och tänk!
Hör en av instruktörerna i lokalen, men jag kan inte börja hojta och ropa på honom.
Försöker röra armen lite för att åtminstone få bort vikten som pressar mot den och vrider lite försiktigt i hopp om att den ska ramla på plats, men icke! PANIK! Tittar lidande på kvinnan i maskinen brevid och börjar fråga om hon kan be någon komma och hjälpa mig. Plopp! Ahh, då ramlade den på plats!
Med en mycket öm armmuskel inser jag att något axelprogram fullföljer jag inte idag.
Både arg och ledsen över min axel är jag på väg hem men kommer på att lite kondition kan jag ju köra.
Går en trappa ner för att för första gången i mitt liv testa en spinningcykel! Försöker med hjälp av instruktioner på displayen få cykeln rätt inställd och sen förska komma igång med den. Men hallå! På level ett (lättaste) orkar jag knappt trampa, vad är detta, försöker med nya inställiningar, nej det blir inte lättare! Hur f-n orkar folk trampa på dessa, nä, då är en vanlig motionscykel bättre.
Bestämmer mig efter ca fyra minuters trampande och darriga benmuskler att det nog är något fel på cykeln.
Kör istället 20 minuters jogging på löpbandet.
Men min arm är fortfarande öm och kraftlös, det kallas ju för "dead arm" syndrome!
Men nästa söndag blir det ZUMBA!
Kaffe, kaffe....
Nu gillar jag det ännu mer, ju mer riktigt gott kaffe jag dricker desto mer uppskattar jag drycken!
Och nu har sambo skaffat sig en ny leksak, en kaffemaskin, den kom igår.
Vi har ju haft kaffemaskin ett tag men bara en kapselmaskin, vilken nu är utbytt mot en riktig helautomatisk historia som står stor, svart och blänkande ny i köket!
Ett gott skratt
Peter Haber, Suzanne Reuter, Johan Rheborg och Robert Gustavsson i en otrolig fars. REKOMMENDERAS!
Vi låg dubbelvikta i soffan och tjöt av skratt!
Klotter
Ganska oskyldigt tycker jag!
Den rätta gnistan
Det var Max Söderpalm, säljcoach, som föreläste. En föreläsning som visserligen var inriktad mot säljare och det jobbar jag definitivt inte med.
Mycket prat om säljstart, rycka i uppförsbackarna, bli en vinnare, telefonkramp och gå på avslut.
Men ändå, mycket av det han tog upp kan man ta till sig i hela sitt liv och i alla yrken.
Framförallt detta med att göra varje dag till en bra dag (en pralin.. min reflektion!), att peppa sig själv trots att det går tungt, att sätta upp mål och att nå dem, tänka posititivt!
Och framför allt, skrota gnällhörnan, göra det man sagt och gör det nu! Tre saker som jag definitivt kan ta till mig.
För visst är det lätt att haka på "gnället", skjuta upp saker till imorgon och jobbiga grejer blir lätt surdegar som ligger.
Och det finns inga dåliga dagar, det är bara i ditt huvud.
Efterlysning!!!
Fattar ingenting! Vart har alla inläggen försvunnit...?????
Planer för veckan
Måndag: besök hos ortopeden med den yngre sonen, tar hela förmiddagen.
Tisdag :kommer en inspirationsföreläsare, tar väl halva dagen
Onsdag: dags för första riktiga projektmötet för Kalaset, tar väl också halva dagen.
Apropå ortopeden, var jag dit även med den äldre sonen ang. hans triggerfingers. Ingen operation utan vi avvaktar och om han blir sämre opereras han.
Städa undan julen, antingen pö om pö under kvällarna eller till helgen.
Stryka tvätt, stryka tvätt och tvätta, tvätta (tar det aldrig slut..???)
Och på söndag ska syster och jag testa ett Zumba-pass....!!!! Hm...
Och gräset är alltid grönare på andra sidan...?
Dags för vardag igen
Så var alla helgerna över och vardagen tar vid imorgon.
Julen firades hos syster yster med familj, en lugn och städad tillställning med som vanligt alldeles för mycket god mat och dryck.
Kalle Anka missade jag som vanligt numera sen man blivit vuxen och fått egna barn, vilka definitivt inte är intresserade av Kalle Anka firar jul (hur kan vi ha misslyckats så totalt...???) Men ändå planerar man mat och tomte efter Kalle....!
Jodå, tomten kom, stressad naturligtvis, och hade väldigt bråttom men visst hade alla varit snälla och fick fina julklappar.
Pojkarna var nöjda med bl a Kinect-konsol (heter det så?) och spelen Kinect Sport och Adventures, dator, minneskort, kläder, pengar och presentkort. Pengarna användes till gemensam investering i en elgitarr med förstärkare och presentkortet har de spenderat i helgen. De kände sig nog lite stora, den äldre åkte in själv till stan och shoppade, vår yngre fick faktiskt bestämma helt själv vad han ville ha och betala.
Själv fick jag ett presentkort på hot-stone massage, nu gäller det bara att planera in lämplig dag för denna lyx. Funderar att kompa en fredag eftermiddag. ta massage åka hem tidigare och mysa, fixa lite god middag hmm...
Sambon fick enda paketet med rim: "McDonalds vi inte gillar, så nu får du dina egna åt oss grilla!"
En hamburgerpress!
Sunderby tomten, han får gärna kom fler gånger!
Nyår firade vi tre familjer ihop vilket ger sex vuxna och sju grabbar, 13 vid bordet inte bra! Och visst blev det en hel del kras, men inget kalas utan kras!
Vi har ju firat nyår ihop förrut men detta nyår var första gången vi skulle köra tema, tema 80-tal!
Menyn var inte så svår att få ihop och inte heller musiken (med tanke på Spotify) men musiken blev äkta vara då en gammal skivspelare grävdes fram och likaså en massa 80-talsskivor.
Svårare var det att hitta kläder, det var tre familjer som sprang nyårsveckan runt på Myrorna och Röda Korset i jakt på kläder! Men de har ju alldeles för moderna kläder där!
Nåja, vi lyckades faktiskt pussla ihop riktigt bra ändå med herrar i rutiga kostymer med midjekorta kavajer, rockare med t-shirt med Twisted Sister tryck.
Grabbar med trasiga jeans, kavajer med uppvikta ärmar, färgglada skjortor och t-shirts, vita tubsockar med byxbenen innanför.
Damerna representerade lite olika stilar: en i tajt tunika med den breda resåren nertill och rosa brett bälte i midjan (lite sportigt à la Susanne Lanefeldt), en i lappade och trasiga jeans och för stor kavaj (lite popigare trashiga stilen) och en i kort snäv kjol och lång stor kavaj med bara en knapp, vid upptill och smal nertill, axelvaddar naturligtvis (business-stil fick det väl föreställa).
Andra attribut var bl a det obligatoriska läppstiften, rosa och blå make-up, det stora sprayade håret, strass-smycken, öronklipps (aj, aj..), färgglada halsband med plastkulor, massor av armband, Ericsson HotLine telefoner (tegelstenar), Rubiks kub till samtliga grabbar, stora glasögon och Trivial Pursuit 80-tal spelades.
Menyn:
Förrätt: Räkcocktail
Varmrätt: Plankstek
Efterrätt: Glace au four
Sen dansades det disco till bl a Wham! och Rick Astley och skålades i några Hot Shots!
Så roligt att vi höll på att missa tolvslaget och att skjuta raketerna, det var i den stressen när vi skulle ut och skjuta raketer och skåla som ett antal champangeglas gick i kras!
Sen var det en stor golvkruka som inte tålde en mindre brottningsmatch mellan ett par tonårsgrabbar som skulle skvallra på varandra och visa pinsamma bilder på flickvänner.....(Lite diffust där..!!)
Gemensam lunch/middag på nyårsdagen med hamburgare och pommes frittes, en annan nyårstradition (dock inte 80-tal). På söndagen träffades vi åter för att äta ostbrickan som traditionsenligt inte hanns eller orkades med att äta på nyårsnatten!
